Nu sitter jag på Frankfurt flygplats för att ta mig vidare till Minneapolis, där Anna och hennes familj väntar. Jag bet inte hur tydlig jag har varit om detta på bloggen, men jag kommer att åka iväg till USA och sedan vidare till ett läger som håller på i cirka en månad! Vi ska bergsklättra och kanota i 16 dagar! Jag har sett fram emot detta sedan ett halvår tillbaka och nu är det som jag har sett fram emot äntligen verklighet!

Nu väntar en 10h lång flight! Sedan hörs vi igen!

Puss på er!

❤️

Trots den jobbiga tid jag hade innan har jag haft en riktigt kul vecka. Bilderna kan säga rätt mycket.

 

De senaste veckorna har varit rätt kaotiska. Jag har haft väldigt mycket tid för mig själv. Vilket betyder mycket tankar. När det bara var jag och pappa här nere i Skåne var jag så observant om mig själv. Jag ville inte äta för mycket. Jag var rädd för att äta för mycket.

 

Det var som en cykel. Första dagen skulle jag äta lite. Jag gillade det och kände mig nätt och mådde helt enkelt bra då. Dock var jag såklart hungrig, vilket gjorde mig medveten om vad jag höll på med. Jag tyckte att jag såg för smal ut. Det slutade med att jag tillslut konsumerade så mycket mat så att jag fysiskt mådde illa. Min kropp orkade inte ta emot mer föda under en sådan kort tid. När jag sedan vaknade upp dagen efter hade jag oftast en uppblåst mage och kände mig helt varm av min metabolism som hade kört på så hårt under natten för att bryta ner all mat jag hade konsumerat tidigare. Jag mådde så dåligt över detta. Jag kände mig stor igen, vilket slutade med att jag åt lite igen. Sedan fortsatte det så som en en mörk cirkel.

 

Så höll jag på tills Amanda kom. När jag hade sällskap 24 timmar om dygnet fick jag annat att tänka på. Jag umgicks, badade, åt vanlig mat, åt mat som jag normalvis inte brukar äta och hade det väldigt kul! Nu när jag både har varit med Amanda hos mig, arit i Köpenhamn med henne och Sofia, varit i Båstad, så känner jag att jag har levt som en vanlig person. Jag har inte haft så mycket ånger över det jag har stoppat i mig. Såklart har jag varit lite mindre nöjd när jag vaknar upp och känner mig lite degig. Men det har gått över för att jag har fått andra saker på tankarna. Jag kände mig normal och gladare som person.

 

Nu när jag är hemma från allt stohej så kan jag känna att jag får tillbaka dessa tankar igen. Jag har en känsla av att jag har gått upp i vikt. Att jag har fått mer hull. Jag kan nästan se det i spegeln. Det är mödosamt att se.

 

När det är två dagar kvar till att jag helt själv ska fara till USA under en månad hoppas jag verkligen att jag får bukt på tankarna. Jag utföra utomhusaktiviteter med vänner, ungås och förhoppningsvis njuta av det jag stoppar i mig. Jag vill inte göra mina föräldrar oroliga för mig. Jag vill inte att de ska se att jag inte kommer att klara det. Jag vill inte att de ska vara rädda för jag kommer se ut som ett benrangel eller att jag kommer att gå upp väldigt mycket i vikt när jag kommer hem. Balancen där är svår att avgöra.

 

Jag hoppas verkligen på det bästa och jag vill verkligen att det ska bli bättre. Att jag accepterar mig själv mer.

 

Denna bild beskriver verkligen hur härlig  just denna kväll var. Det var länge sedan vi alla träffades, det var varmt, det var vackert och det var grymt mysigt! Saknar dem redan!