Normer? No thanks

 
Vet ni vad jag stötte på i tidningen för någon dag sedan? Jo, en ledarkrönika som diskuterade normen kring flickor och vilka som dominerar reklamannonser. De av er som råkar kretsa i Stockholms tunnelbanor kanske har lagt märke till att det står uppe reklamannonser. Dessa annonser visar personer som vanligtvis inte skulle vara uppe där. Det är inte den stereotypiska, smala modellen eller den mest stereotypiska glada lyckliga, vita familjen. Kampanjen visar annat. De människor som inte syns där uppe. Kampanjen heter "Vem Syns?" och jag vill ge en sådan enorm cred till den.
 
Fine att det ska råda en mångfalld kring de personer som är på reklamannonserna. Men, skribenten för krönikan för i alla fall fram ett budskap som jag inte ser någonting annat än rätt. Kommentarer kring dessa modeller som anses vara tunna och magra kan lyda; "Dessa smala kvinnor är inga förebilder" eller "De lever i en bubbla", "visa respekt till de yngre" osv. Makes sense till en början kan man tycka.
Men egentligen inte.
Bara för att modellerna kan se tunna och magra ut ska man fortfarande inte stärka unga flickors självfortroende genom att säga att andra kvinnor inte duger. I grunden är ju allt grundat på vad som finns i huvudet. Alla duger. Punkt.
 
Ledarskribenten börjar även analysera hur kvinnor utvärderas. Ett konkret exempel är den ambitiösa flickan i skolan och hur det nämns med en negativ klang "duktig flicka". Ett annat exempel är en framgångsrik kvinna som har jobbat till sig en bra karriär. Man anser att; "Aa men det är ju pappas flicka, hon har ju fått tryck hemifrån". Nej. Stop it. Det är många kvinnor som tar dessa beslut på egen hand. Självständigt. 
 
Hur kvinnor och män nästan alltid ratas baserad på en tradition, en norm och ett ideal tar så mycket onödig energi från oss allihop. Det är varken kul eller värt det. Det är helt enkelt rentav onödigt. Normen som man "bör" uppfylla är ju hur tråkigt som helst. Hur kul är det att alla ska sträva mot samma mål. Mångfalld är ett underbart ting. Vi borde ta hänsyn till den istället.
 
Normen, traditionen och föreställningen om hon, hen och han är någonting vi bara har skapat i våra huvuden. Jag kan tycka att det är dags att försöka släppa den och gå sin egna väg. Någonting så klent som en norm ska inte kunna stoppa oss. 
Gräv fram en ny, fräsch väg istället för att gå på en redan nedtrampat och överanvänd stig. 
 
Krönikan hittar du här
 
 

  0 kommentarer på "Normer? No thanks"


Lämna en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-post:

Bloggadress:

Kommentar:

Follow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on BloglovinFollow on Bloglovin


Hej, mitt namn är Juliana och jag är bosatt i Stockholms innerstad. Här skriver jag om inspiration, mina tankar, min vardag, kost och träning och mitt intresse för foto.

+ Följ mig på Bloglovin
Kontakt:
  • [email protected]







    Design laget av Julie Viktoria