Parisparisparis och killen.

Killen med de största, vackraste, brunaste ögonen.

Killen som fnittrade och ropade yeeeeeees när jag sa att jag älskar honom.

Killen som stryker bort håret från mitt ansikte och drar det bakom öronen, som kollar på mig och inte kan slita blicken, som röker Marlboro Gold, som skämtar och sjunger och dansar, som gör mig glad när jag är så nere att jag bara vill gråta, som stryker sina egna kläder, som inte kan se mig gråta utan att själv gråta, som har de finaste benmusklerna och den finaste rumpan, som bränner färdigpizza i ugnen, som vill smaka mina cigaretter när alla andra skrattar åt dem för att de är smala och långa och smakar mint, som skrattar åt mina skämt, som skriver de finaste smsen på morgnarna, som vill ta bilder tillsammans, som har stora och varma händer, som är osjälvisk, som har den vackraste synen på livet, som njuter av mat på ett sätt jag aldrig sett förut, som stöttar mig, som lyssnar på mig.

Killen som är det finaste jag vet.

Killen som älskar mig.

Killen jag älskar mer än jag älskar mig själv.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Detta stycke skickade Amanda till mig igår, men jag läste det inte förräns nu. Nu vill jag inte framstå som en person som är desperat för umgänge på det sättet. Men, jag tyckte beskrivningen var så fin. Personen som nu har skrivit detta lindade verkligen in det lilla och det stora vad det gäller att beskriva. Man blir själv helt fylld av inspiration för att sätta sig ner och skriva någonting vackert. Frågan om det blir det är dock en helt annan sak... 

Imorgon väntar Engelska 5 NP i skrift. Jag kan säga nu att jag faktiskt är lite taggad på att börja. Det är ju ändå någonting jag brinner för..