Det är egentligen rätt sjukt hur tankar kan påverka så mycket. Det kan förändra personer, handlingar och beslut. Så lätt. Jag kan säga att på grund av mina tankar så har jag hamnat där jag är just nu. I ett litet värmerum. Vitt, gapande tomt och alldeles tyst. Det är bara jag och mina tankar som närvarar. Harmoniskt kan många tycka, men ett komplett lidande för andra. Jag kan placera mig i det sistnämna facket. Fan så jobbigt det är. Bara tanken av att demonerna har kommit in, förbannat och spridit mörker över huvudet är någonting som får mig att rysa. Det har faktiskt hänt lilla mig. Vad gör jag åt det? Det känns som att jag går emot mig själv och hur onaturligt känns inte det?