Vilken dag. En dag som Ninja Turtle kan faktiskt vara utmattande. Men gud så kul vi hade. Vi hade allt ifrån Doobidoo, tårtbakartävling (som vi faktiskt vann!) och till Lego-bygg och kluringar. Så lyckat, så roligt och så satans härligt! Klassen är ju verkligen in my heart! 

 

Ikväll väntar Markus Krunegård på Gröna Lund. Har en känsla att denna kväll lär bli den sista sommarkvällen. Men vad taggad jag är. Började lyssna på Krunegård i början av veckan och har redan funnit några guldglimpar. Dit ska jag i alla fall dit med Anton, Linnea och Amanda. Det kommer att bli så härligt. 

 

 Lalalaala lalalalaa lalaaaa

 

 

Blinkar ut sömnen från ögonon och är snaaart redo att dra ut mot skolan! VRG Olympics är det som väntar. Fy satan vad man har laddat inför detta. Kan säga att klassen har lagt upp något riktigt bra. Bra tema, bra flagga och bra ramsa. 

 

Ja, jag är riktigt taggad!

Hoppas ni får en bra torsdag!

 

 

 

Seg uppdatering, men ändå lite har man levt ni vet. Helgen bestod av rätt mycket aktiviteter, men som var av eget intresse. Det har i alla fall tröttat ut mig vilket har resulterat i att man har ett tänk lika snabb som en hundraårig flygande matta. Det kan vara valet (ja, jag är fortfarande rätt ställd) men även det är så mycket tankar som cirkulerar i denna lilla boll vi kallar hjärna. Nu väntar i alla fall min varma, härliga säng som jag ska spendera tid med under några timmar framåt. 

 

Bilder från helgen kommer upp lite senare!

 

 

Natur, natur och återigen natur. Idag har jag suttit framför ämnen som den älskade gymnasielinjen natur inr. natur innebär. Kemi, Fysik och Matematik. Det är ju som en Ryss, en Tysk och en Bellman. Grabbarna grus.

 

Nää skämt åsido.

 

Ibland kan det faktiskt vara intressant och även lite roligt. Kemi; hur kul är det inte att experimentera och sedan på någon rosa ånga att uppstå? Eller någon explosion? Och fysik; att försöka förstå sig på hur naturens lagar ser ut. Riktigt skeva, lite iluminati-fakta. Hjärnstimulerande oja. Matematik då, jo det skulle jag nog säga är som lite korsordslösning eller sudoko. Eller kanske som mysterium som bör lösas. Tänk att matematikern är en äkta detektiv. 

 

Nämen vad är detta för kärleksförklaring jag gör?

 

Men, jo, så ser min vardag ut. Men har även gått runt lite på stan och gjort lite ärenden. Men även en ändring, Ni kanske kan uppmärksamma det senare. 

 

 

"Jag är en människa som försöker väldigt mycket. Försöker, försöker, försöker, oftast lite för mycket och för länge, tills jag väl inser att det spåret inte riktigt fungerar. Nu de senaste två veckorna har jag försökt hålla kvar vid gamla rutiner fastän livet i sig har förändrat sig ganska mycket. Har känt de senaste dagarna att jag önskar jag kunde antingen dela på mig själv, eller lägga till några timmar på dygnet så jag hinner med allt. Men det fungerar ju liksom inte så. Här i livet måste man ibland välja och sedan lära sig att inte få ångest över det man bestämt sig för att inte göra. Dock är det svårt, svårt att tillåta sig själv att ta det lugnt, någon som känner igen sig? Jag tänker ofta på det faktum att jag inte kan komma ihåg sist jag hade tråkigt, alltså rent ut sagt inte hade något att göra och kände mig rastlös. Det är dags att börja varva ner lite känner jag. Börja göra saker ordentligt, mer kvalitet än kvantitet. Jag har saknat att ha tid med bloggen, ha tid med att bara sätta mig ner och måla naglarna, ha tid med att äta middag i lugn och ro, ha tid med att träna utan att ha en tid att passa, ha tid med att bli uttråkad. Ha tid för att vara i nuet.

Avslutar den här helgen med en kopp te och några chokladbitar. Är egentligen riktigt mätt, men det är ändå gott. Och jag känner för det. Från och med nu är det bara jag som bestämmer."

– Så skriver TuvaMalmo på hennes blogg, en av måånga anledningar till varför jag har en sådan kärlek för den sidan. Hon kan verkligen sätta ord på det många försöker beskriva. 

 

Även jag har insett hur lätt man faktiskt kan manipulera sig själv. Hur lätt det faktiskt är att intala sig själv att allt är okej, det är bara detta kvar. Och sedan detta, och detta. Listan tar egentligen aldrig slut, när man verkligen tror att den gör det. Det hela slutar med att man spårar ur. Jag har varit riktigt nära på att göra det. Jag snuddade den mörka och grovliga marken med min nässpets innan selen drog upp mig. Den håller fortfarande på att dra, men det är inte lätt att lägga över och låta selen ta på all vikt som du bär för att dra dig upp. Ibland vill man vara on-the-go för, jag menar, det är ju riktigt kul. Man hinner med så mycket. Man känner sig så duktig. Men är det verkligen värt det om det tar på ditt mentala jag? Långsiktigt? Om jag skulle få den frågan innan sommaren skulle nog svaret vara ja, kicken tar över.

Nu börjar jag tveka.

Det känns helt enkelt inte riktigt rätt. Commitment kallas det. Men det borde finnas en gräns till att det inte blir till en flykt. Var snäll mot dig själv är nog det jag vill säga. Se gränserna. Jag jobbar för tillfället med det i skrivande stund.

 

Så, målet av detta? Jo, jag ska nog se till att ta det lugnare, kunna spendera tid med mig själv, men även njuta av det. Det lär bli riktigt svårt, för jag är en sådan person som är rätt sällskapssjuk tyvärr. Men fan, det ska bli ändring på det!

Idag bär en riktigt jäkla bra vän till mig av mot staterna i ett år. Nämligen Sara. Satan vad svårt det var att säga hej då igår när vi gjorde Fuck Cancer-armbanden. Ja, jag grät.

Ja, livet flyter på en aning. Helgen har spenderats med vänner och kära. Det har inhandlats lite kläder inför hösten, som jag förövrigt inte vet om jag ska vara taggad på eller inte. Man känner av att hösten börjar sträcka ut sina bara händer mot husfasaderna, so it's happening. Men optimism tycker jag botar det mesta. 

Denna vecka ser ut att bli relativt lugn. Det väntas jobbintervju och möten. Men ska försöka att finna denna balans mellan att fokusera på mig själv samt att utföra plikter. Det är givetvis inte lätt, men fan vad är egentligen?:)

 

 

 

 

Okej så vad hände då under de fyra veckor som jag har varit inaktiv från bloggen? Vad gjorde jag egentligen? Satt jag och räknade får i morgonsolen eller låg jag med magen mot marken och gav mig ut på en fyrklövers-safari? Nää inte riktigt va...

 

Förra sommaren, 2013, åkte jag iväg till USA för att träffa mina kusiner där men även för att åka iväg på ett läger där jag seglade och hikeade i tre veckor! Tiden där var underbar och när jag kom hem kände jag att jag verkligen ville uppleva denna känsla igen.

 

Så, det jag gjorde var att jag ansökte för en plats i LDP (Leadership Development Program). Lägret är ett YMCA Camp och heter Camp St. Croix. Atmosfären i de kvadratkilomertrarna som camp håller till är allt annat än känslokalla. Det är laddat med energi och glädje där borta. Det är som studsmattans golv som tar emot en efter ett långt år med intensiva utmaningar. 

 

Så, jag kom in på progammet och jag åkte iväg till USA. Jag bodde hos en av mina närmre vänner Anna i tre härliga och händelserika dagar innan camp började. Sedan började allt igen.

 

 

Så, de första fem dagarna sa vi alla hej till varandra och i princip chillade där med de extremt peppade små barnen där inne. När helgen kom hade vi packat våra saker och bar oss av till ett annat YMCA läger som kallas för Camp Widjiwagan. Där gjorde vi oss iordning för att bege oss ut för att paddla kanot i sju hela dagar. Vi paddlade i the Boundry Waters vilket ligger mellan Kanada och USA. Det var riiiktigt intensivt. Men åh vad jag saknar det.

 

Efter dessa otroliigt lärorika, unika men även riktigt jobbiga dagar så bar vi av mot Tettegouche. Där väntade det en 6 dagars bergsklättring och vila över Lake Superior vilket är den klaraste, djupaste och kallaste sjön i USA. Min kamera dog tyvärr under denna tid så Abby var den som fick ta alla bilder. Här kan vi snacka om att det var adrenalin som pumpade runt i kroppen under en stor del av tiden. Jag hade aldrig bergsklättrat på det sättet förr. När vi till en början skulle sänkas ner för klippen och verkligen luta oss bak måste man ju erkänna att man ifrågasatte varför man var där. Men, tanken av att en majoritet av de i min ålder sitter hemma och kollar Netflix gav i alla fall mig lite motivation på att köra. Fan vad unik upplevelse egentligen!

 

This gives me chills…

Efter denna härliga resa åkte vi tillbaka till camp där vi startade. Där väntade alla härliga och vi i princip chillade de sista dagarna. Vi gjorde ett LDP Prank vilket var ett Prom. Alla klädde upp sig i finkläder (eller de finaste de hade med sig i alla fall) och dansade under heela frukosten! Så satans härligt var det! Gissa vem som blev prom-queen? ;)

 

Nu vet ni i alla fall vad jag sysslade med under de fyra veckor som jag var borta.

Inte illa va? ;)

 

 

 

Yes it is

 

It ain't bad

 

Nu ligger har jag Facetimeat med både Rebecka och Anton i ett tag. Nu är jag nedbäddad och nöjd i min säng och ska nu börja slumra in i någon annan värld.

 

Imorgon väntar en eftermiddag på stan med mammsen. Det var så länge sedan vi gjorde något sådant så det är verkligen någonting som man ser fram emot. Har hittat massa fina fynd som jag gärna vill introducera henne till. Vi får se hur det blir!

 

Hoppas att ni annars får en grym kväll (svär att typ hälften av er kollar Paradise Hotell just nu! No judgements tho!)

 

Puss och godnatt på er!

 

// Mis amigos primeros //

 

Jaaa du Jojjo! Joo jag kommer att skriva till dig hur man gör nuu!

 

All you need is: För 2 stora scones

• 3 dl vetemjöl
• 1/2 tsk salt
• 2 tsk bakpulver
• 50 g smör
• 100 g hackad choklad (gärna mörk)
• 1/2 dl frysta bär (vi tog hallon)
• 1 1/2 dl mjölk

 

 

 

Känner att denna design känns lite dammig. Kan nästan ana en rutten del där i det vänstra hörnet... Ska försöka fixa någonting nytt och fräscht som kan liva upp bloggen lite.

 

 

 

Sitter just nu på mitt rum med en kaffekopp i handen. Försöker ta mig ur morgondimman som mitt huvud just nu befinner sig i. Samtidigt kollar jag igenom bilder från resan i USA. Tänkte dra ett inlägg om vad vi faktiskt gjorde om ett tag. (Insåg att jag inte riktigt har nämnt varför). 

 

Snart bär det i alla fall av till skolan och där väntar det en låååång dag! Tisdag at its best.'

 

 

 

Somsagt så jag har, efter tre hela år (!!!) tagit ur rälsen. Jag älskar, at this moment, att le och kan typ inte sluta. Fyfan vad skönt det är! Nu fastnar ingen mat i mina tänder som jag ständigt måste lägga kraft på, ingenting skaver, risken för ett obehligt leende är nu borta. Gaah vad jag är glad att den är borta!

 

Har även fått så många komplimanger om hur bra det blev. Ååh vilken känsla! Blir så glad!

 

Long time no seen, igen. Men vafan, är för ovan om att uppdatera regelbundet haha. I alla fall, vad har hänt de senaste fem dagarna? Jo, basket, plugg, middag, fölsislunch och massa mer. JAG HAR TILL OCH MED BLIVIT AV MED MIN TANDSTÄLLNING!!!

Har faktiskt hänt rätt mycket, men ändå ingen stress! Skönt kan man tycka.

 

Det är bra nu. Det är soligt väder, man är glad och njuter. Såklart finns det såklart skuggor, men de är inte så tydliga.

 

Sov gott my fellahs! ♥